Ambrose Bierce tributfiktion

Jag har läst mycket Ambrose Bierce sista tiden. Han var en författare på 1800-talet som skrev korta berättelser inom mystik-fantastik. De kortfattade historierna har inspirerat mig att skriva en egen text i samma stil :)

Skogsstigen
Fem män vandrade längst den smala skogsstigen. Mannen i mitten hade blivit vald av sockenprästen för utskrivning till Konungens armé. Mannens fru och barn hade försökt gömma honom bakom en hemlig lucka i deras hem, men de Karoliner som sänts för att finna honom var noggranna i sitt sökande. De hade dragit honom från sin gråtande familj i deras ödsliga torp och gick nu avslappnade omkring mannen och skämtade om vapenvård.

Vid ett avsnitt av stigen där vegitationen var mycket tät fick en av karolinerna syn på en skogsduva på en gren. Han gjorde halttecken och höjde försiktigt sin laddade musköt. Just innan soldaten skulle skjuta flög duvan uppåt. Skottet gick in i den täta trädkronan och skytten svor högljutt.

Ögonblicket efteråt började träden runt stigen skaka våldsamt. Trädkronorna kastades fram och tillbaka som om några av sägnernas jättar greppat tag i dem och försökte vrida träden ur marken. Vettskrämda såg männen på medan skakningarna ökade och ökade i intensitet.

Den fängslade mannen var för rädd för att tänka. Plötsligt skrek en soldat bakåt på stigen till och ett skott brände av. Ett kraftigt, fruktansvärt ljud hördes, ett som mannens hjärna bara kunde uppfatta som när en säck mjöl tappas i golvet samtidigt som ett spett träffar på en sten. När han instinktivt vände sig om var Karolinen bakom honom borta.

Soldaten sist i ledet var likblek och höjde skakande sitt vapen. Ljudet hördes igen, sedan åtföljdes ett skott av ytterligare en ljudstöt. Mannen i mitten hade höjt armarna över huvudet till skydd mot den osedda skräcken i träden och när han sneglade framåt stigen var även de två främre Karolinerna försvunna. Sedan hördes ljudet en sista gång åtföljt av den sista soldatens kvävda tjut. Trädkronorna slutade gunga och allt var tyst i skogen.

Mannen stod i en evighet och skakade av rädsla. Till slut insåg han att han eventuellt skulle behöva röra på sig. Han slank hemåt på stigen och möttes vid torpet av sin chockade familj. Nästa gång soldater  kom för att leta efter honom hittade de inte håligheten som gjorts i golvet bakom den hemliga luckan. Mannen och de fyra Karolinerna rapporterades som försvunna under oklara omständigheter.

Sömnbrist

Ibland när man inte sovit tillräckligt börjar  man tänka ovanliga tankar... Som när man blir väckt kl 5 på morgonen och inser att man måste gå ut, annar kan ens valp göra sin grej inomhus.

Här en Haiku som jag började spåna på en tidig morgon.
(en haiku är en dikt med 5 stavelser + 7 stavelser  + 5 stavelser)

Tiden saktar in
När Pavel Datsiuk gör mål
Ishockey är konst

Vi tar det på engelska också :)

Time seems to slow down
Pavel Datsiuk scores a goal
Ice Hockey is art

Sidor av valpägande som veteranernas tips inte nämner

När man köper valp för första gången kan man tycka att många saker är självklara. Det gjorde i alla fall jag. Bara positiv förstärkning, vara beredd på att det blir en del kissade inomhus, se till att värdefulla saker är utom biträckhåll o.s.v. Sen tittade jag också på lite tips från kunniga i stilen "12 tips för när du hämtat hem din valp". Där kunde man läsa sådana saker som hur man lär valpen gå i koppel och att valpen bits fram tills den blivit några månader.

Alla dessa tips och tricks och sunt förnuft förbereder en ändå inte på verkligheten. Självklart är det skillnad mellan olika hundraser och mellan individuella valpar, men jag vill ändå kommentera det som jag blev överraskad av när jag fick hem min valp. Hon heter Barca och är en blandras med Labrador, Schäfer, Flatcoated och Dalmatin! En riktig byracka. :) Hon är lite nervös av sig, men tyst och skäller aldrig.

Här är några aspekter av valpägade som tipsen inte tog upp...

1. "Biter hunden på saker den inte får så ska man gå fram och säga nej lugnt, så slutar hunden och man kan berömma den för den varit så duktig..."
Men om valpen inte slutar då? Vad gör man då? Det stog det ingenting om.
Jag får ta en stadigt grepp om saken hon biter på och trycka henne en aning mot den så hon inte kan dra emot så som hon gillar. Sen är det tiotals sekunder på knä med att varva orden Nej, Släpp och Barca tills hon släpper en aning. Då får jag snabbt rycka bort antingen henne eller saken och förhoppningsvis få loss den. Ibland krävs det flera repetitioner av det här. I nödfall får man lätt trycka en leksak eller godis mot nosen så hon kanske försöker bita  den istället.

2. "Valpar bits naturligt tills de är ca 5 månader. Avled med godis eller leksak när de börjar bitas"
Absolut, detta funkar ofta. Men ibland börjas det bitas när man inte har avledningsgrejer i närheten, eller så orkar man helt enkelt inte längre. Så här har jag löst det i sådana situationer...
A)  Koppla på kopplet inomhus. Försöker jag hålla ifrån Barca i selen eller halsbandet kan hon vrida sig och bita armen. Med kopplet på kan jag hålla henne ifrån mig så hon inte når att bitas.
B) Håll upp en handuk mellan dig och hunden. Detta kom min syster på nör hon besökte första gången. Handuken blir som en stor leksak eller så känner Barca att hon inte kommer åt att bitas och slutar av ren uttråkning.
C) Stäng in dig själv i ett rum och pusta ut, eller begränsa hundens utrymme med en hundgrind. När jag verkligen inte orkar med Barca längre är det detta jag får göra. Hon kan gny en hel del då, men hon ska ändå tränas på att vara ensam, så jag ser det som en övning också.

3. "Det kan ta månader för valpen att bli rumsren. Men om man går upp på natten och låter valpen gå på samma ställe hela tiden går det ganska fort."
Detta verkar stämma, bara någon månad efter Barca blev hämtad ställer hon sig vid dörren när hon vill gå på toa. Det kissas dock på natten eller andra tider fortfarande ibland, när jag inte märker att hon gått till dörren. Men att ständigt gå upp på natten, inte få mer än 3h sömn i taget, inte orka laga mat så man blir ännu tröttare och lättirriterad,  plus det ständiga bitandet...jag som bor själv kände mig deprimerad runt dag 5 av valpägandet. Jag kände att jag inte kommer kunna klara av det, att jag skulle vara tvungen att ge bort Barca och att min livslånga dröm om att ha en valp skulle sluta i totalt misslyckande. Hade jag inte bett om och fått hjälp av min familj vet jag inte om jag skulle klarat det...

Hade jag vetat att det skulle bli så otroligt frustrerande hade jag kunnat stålsätta mig bättre, lagat mat i förväg och köpt hundgrind med en gång. Bor man själv och inte vill behöva hjälp från andra så ska man veta att det kan bli fruktansvärt jobbigt om man inte vet vad som väntar och kan förbereda sig ordentligt. Då slipper du förhoppningsvis stå där mitt i natten runt dag 6 och önska att du inte köpt den dj**la valpen...