Ambrose Bierce tributfiktion

Jag har läst mycket Ambrose Bierce sista tiden. Han var en författare på 1800-talet som skrev korta berättelser inom mystik-fantastik. De kortfattade historierna har inspirerat mig att skriva en egen text i samma stil :)

Skogsstigen
Fem män vandrade längst den smala skogsstigen. Mannen i mitten hade blivit vald av sockenprästen för utskrivning till Konungens armé. Mannens fru och barn hade försökt gömma honom bakom en hemlig lucka i deras hem, men de Karoliner som sänts för att finna honom var noggranna i sitt sökande. De hade dragit honom från sin gråtande familj i deras ödsliga torp och gick nu avslappnade omkring mannen och skämtade om vapenvård.

Vid ett avsnitt av stigen där vegitationen var mycket tät fick en av karolinerna syn på en skogsduva på en gren. Han gjorde halttecken och höjde försiktigt sin laddade musköt. Just innan soldaten skulle skjuta flög duvan uppåt. Skottet gick in i den täta trädkronan och skytten svor högljutt.

Ögonblicket efteråt började träden runt stigen skaka våldsamt. Trädkronorna kastades fram och tillbaka som om några av sägnernas jättar greppat tag i dem och försökte vrida träden ur marken. Vettskrämda såg männen på medan skakningarna ökade och ökade i intensitet.

Den fängslade mannen var för rädd för att tänka. Plötsligt skrek en soldat bakåt på stigen till och ett skott brände av. Ett kraftigt, fruktansvärt ljud hördes, ett som mannens hjärna bara kunde uppfatta som när en säck mjöl tappas i golvet samtidigt som ett spett träffar på en sten. När han instinktivt vände sig om var Karolinen bakom honom borta.

Soldaten sist i ledet var likblek och höjde skakande sitt vapen. Ljudet hördes igen, sedan åtföljdes ett skott av ytterligare en ljudstöt. Mannen i mitten hade höjt armarna över huvudet till skydd mot den osedda skräcken i träden och när han sneglade framåt stigen var även de två främre Karolinerna försvunna. Sedan hördes ljudet en sista gång åtföljt av den sista soldatens kvävda tjut. Trädkronorna slutade gunga och allt var tyst i skogen.

Mannen stod i en evighet och skakade av rädsla. Till slut insåg han att han eventuellt skulle behöva röra på sig. Han slank hemåt på stigen och möttes vid torpet av sin chockade familj. Nästa gång soldater  kom för att leta efter honom hittade de inte håligheten som gjorts i golvet bakom den hemliga luckan. Mannen och de fyra Karolinerna rapporterades som försvunna under oklara omständigheter.